Kattulationer och kattastrofer

Kattulationerna går till matte på födelsedagen. Nosbuffar och nospussar i massor får det bli.

Kattastrof 1
består bla i min mage som krånglar lite. No big deal tycker ju jag men matte jamar om specialkost några dagar och indragen blötmat. Och det är kattastrof! Jag jamar högt om att jag ska ha blötmat och det på en gång!!

Under gårkvällen, efter ett par extra vändor på kattoan, tog matte resolut bort blötmaten som hon jamade inte var bra för min mage nu och ersatte blötmaten med yoghurt. Det var ju i och för sig ganska gott och jag smaskade i mig en slurk. Hallonsmak. Inte illa pinkat det heller. Men..... bara det till kvällsmat??
När inget mer serverades trots jam i högan sky så gick jag resolut ut och surade. Och även om det började mörkna ute så hade jag inget lust alls att tassa in.

Vaddå matte, sa du nåt? Jag hör inget!



Nä jag vill inte gå in!

Under natten mådde jag lite halvdåligt igen så mattes första jobb på födelsedagen blev att torka upp efter mig. Ooops!



Kattastrof 2

är att matte fått en födelsedagspresent av lurvigt slag och den ska hämtas hem under morgondagen. Denna lurviga sak ska alltså bo här, under mitt tak, i mitt hem, äta ur mina matskålar, av min mat..... Ryyyys! Det är ju så att pälsen på ryggen reser sig rakt upp när man jamar på det.



Vi har jamat om det här matte och jag, många gånger, men hon verkar inte ta hänsyn till min åsikter utan jamar om att en tjompis skulle vara bra för mig, att jag skulle känna mig mindre ensam då matte är borta och jobbar på sjuka huset tex. Jag jamar bara pyttsan och att det tycker jag inte alls, jag känner mig inte ensam.

Och det kommer att innebära mycket merarbete för mig med en liten slyngel i hasorna hela tiden. Undrar just om matte tänkt på den saken? Att hon på nåt sätt måste kompensera mig för det.